Bilder från besöken hittar du i Fotoalbumet under PVSB

2011 07 10

Storsävarträsk

Årets PVSB var egentligen en repris på den första genomförda PVSB:n som skedde 2006.
Denna gång var dock samlingen i det gamla Sunnanåhallens hus, där Skellefteå Harley Club numera har sina lokaler. Där möttes deltagarna av en rykande kopp kaffe, innan avfärd skedde.
Inför denna helg hade SMHI med hårda ordalag föreslagit MCister att hålla sig inne, då man ivrigt propagerade för ett regnområde som skulle komma under dagen. Vid start var i alla fall vädret utmärkt, så ”Affe” med sin konvoj av 25 åkare på sina maskiner satte kurs mot den hedervärda orten Botsmark. En mil före Botsmark passerades två dummstint stirrande älgar, varför man snabbt döpte om resan till ”Naturreisen mit der Affe”.
Några hundra meter före Botsmark centrum svängde vi så till höger för att anträda den fantastiska grusväg som leder mot dagens huvudmål, Storsävarträsk.
Här hade man hembygdsdag och alla förnöjde sig med korv med bröd, fika samt för de hungrigaste, våfflor med en väl tilltagen klick vispgrädde och jordgubbsylt.
Efter att hungern var stillad och PVSB:arna minglat färdigt med de från bygden vardande ropades det HejHej och färden fortsatte mot Ekträsk. Denna tragiska lilla ort passerades och kosan ställdes mot Åsträsk, där vid ankomst rast, vila anfordrades av färdledaren. Sivert vill prompt att vi skulle köra genom samhället, och såg lite moloken ut när ”Affe” förklarade att detta var samhället, dvs. det fanns inte mer att se än den plätt vi stod på.
I trolig nordvästlig riktning åkte vi så mot Bastuträsk, där vi anträdde den otroligt fina nyrenoverade vägen mot Norsjö. Efter Bastuträsk By var det åter dags att ändra färdriktning en smula norrut, och efter en stund befann vi oss åter på fantastiskt fin grusväg.
Rast vila blev det igen i Holmträsk, där de medåkande kvinnorna fick sin shoppinghunger stillad vid ett besök i ortens enda affär som består av en kvinna som säljer garn och från denna produkt tillverkade varor. En aning nervös såg damen ut då 25 råbarkade motorcyklister plötsligt befann sig i butiken på samma gång.
Återigen var det dags att ”hitta the road” som man säger i det stora landet i väster. Nu var det dags att anträda de sista kilometrarna då dagen slutmål, Cafe Loket i Kusfors skulle besökas.
Här vankades det räkmackor samt andra handgjorda produkter.
Gruppfoto, och sedan var 2011 års PVSB över.
Överväldigande kommentarer från samtliga medåkande värmde för färdledaren som återigen ställs inför ett bekymmer.
Var finna en ny plats vi sällan besöker.

“Affe”
 

2010 07 11

Gallejaur

Årets PVSB startade söndagen den 11/7 klockan 12:00 från Statoil, Mobacken. Den förhållandevis sena starten var lagd med tanke på att folk skulle kvickna till efter lördagskvällens tumlande på den vardande statsfesten.
Vid start så hade dryga 20 hojar dykt upp. ”Affe” hade upprop före avfärd för att kolla av hur många som skulle äta när vi väl var på plats i Gallejaur, vilket visade sig vara i stort set alla.
Åkandet skedde efter Bolidenvägen varefter att ha plockat upp ytterligare 3 hojjar i Bolidenkorset svänga in på vägen mot Arvidsjaur.
Stopp skedde vid Granbergs/Ullbergs där medhavt fika konsumerades. Ytterligare en hoj med Skelleftebor som fanns vid rastplatsen och var på hemväg efter en Norgeresa hakade på mot målet. I Glommersträsk svängde vi så söderut efter Lyckselevägen och efter 1 mil var det dags att anträda den sista milen som var utmärkt grusväg.
Framme i Gallejaur var maten färdig och plommonspäckad karré med potatisgratäng inmundigades i det nybyggda turistcentret där både utställning om bygden samt restaurang finns.
När så alla var mätta och glada så var det dags att i finvädret vandra runt i den gamla byn. Per Hedberg samt ett par till av PVSB:arna hade fin koll på omgivningarna och gav de övriga en snabb lektion om vilka som hade bott i de på platsen så välbevarade husen.
Systrarna i Gallejaur och deras hus berönte givetvis största intresset och deras hus och ladugård (med fel mjölkleverantörsskylt) dissikerades av det vackra folket. Efter sedvanligt fotograferande var det dags för hemfärd i solskenet vilken i sedvanlig ordning skedde i fri fart.
Tack till alla som ställde upp på årets PVSB.
Mer om Gallejaur finns att se på: www.gallejaur.com

”Affe”
 

2009 07 25

Hej

Det var så dags för 2009:s upplaga av PVSB.
Med kort varsel sändes kallelse ut i gästboken om att det var utflykt på lördagen den 18/7. Samlingen ställdes till Statoilmacken på Degerbyn, och strax före utsatt tid, dvs. kl. 10:00 hade 28 personer som var sugna på en sällan besökt plats brummat in.
Jag var lite tvehågsen till det mål som jag satt för dagen, då det blivit mer eller mindre folkvandring till den by som heter Hej, och som var den plats som var målet för dagen. Måhända hade redan alla varit dit och fyndat på Torbjörn Agghamars gårdsloppis?
Vi gav oss hur som helst iväg efter att jag ringt Tobbe för fikabeställning. Han påpekade att dom ju egentligen inte öppnade föränn kl. 12:00, men vi kunde nog känna oss som lite av VIP Gäster, så allt skulle nog gå bra.
Bolidenvägen kan nog alla, men vägen mellan Jörn och Myrheden är kanske inte så känd. Nu är det så att Vägverket på denna väg gjort ett fantastiskt arbete, och skapat en otroligt fin mc-väg, med långa svepande kurvor genom ett vackert landskap, där både Snipp & Snapp passerades. Inte minst det faktum att man under 3 mil inte kan känna ett enda gupp är en företeelse som vi svenskar inte är speciellt vana med.
Efter att ha nått Myrheden var det så dags för 1 mils gruskörning till den hedervärda orten Hej. Väl på plats var det dags för fika med lax eller köttbullsvraps och kaffe för det fantastiska priset av 30:-
Samtidigt öppnade Torbjörn och hans fru loppisen samt deras fina lilla gårdsmuseum, som innehåller grejer som man inte sett sedan barnsben och knappt ens då.
Efter en stunds strossande där enstaka loppisfynd inköptes var det dags för uppbrott, där flera använde ändå mer grusväg för att på så sätt snabbare kunna komma sig ner till Fällfors och den där vardande dragracingtävlingen.
Ännu en PSVB var över. Nu gäller det att hitta flera sällan besökta platser.
Observera att vi varken såg till Snorum eller Basalorum på vår färd.
Undrar var dessa platser ligger???????
 
Text "Affe"
Bilder Roland Johansson

SNORUM
ligger på södra sidan om Byske älv, sydväst om Myrheden. En ”norrländsk bit” därifrån ligger utgrävningsfältet Garaselet. Snorum ligger bokstavligen vid världs ände, och kommer man väl dit, måste man sno om - Snorum?
Stället har inte varit bebott sedan 1930-40 talet, då Snorums-Kalle bodde där, och naturen har nu återtagit dom gamla åkerlapparna. Så sent som 1970, kunde man se resterna av den ihoprasade bagarstugan på gården. Vägskylten är numera borta, och endast en riktig stigfinnare kan ta sej dit och hitta husgrunderna.

BASALORUM
kan man fortfarande komma till ganska lätt tack vare en skogsbilväg. Det bostället ligger 2½ km norr om byn Hej, men det står också öde och överlåtet åt naturen med vitmossa och kråkbärsris på gårdstunet.
Det finns anteckningar i kyrkböckerna som visar, att BASALORUM blev öde redan i slutet på 1850-talet, då den första inbyggarfamiljen flyttade till Norge.
I närheten av platsen där den gamla husgrunden legat, står idag en jaktstuga, och till den kan man komma med bil.
Enligt uppgift kommer intresserade ortsbor att sätta upp riktiga skyltar till Basalorum. Nu hittar man dit tack vare en enkel skylt fastspikad på en björkstam vid landsvägen förbi byn Hej.

SNIPP och SNAPP
är nära grannar. Dom nybyggena ligger ett par mil norr om Jörn, öster om Myrhedevägen.
Snipp blev öde så sent som 1956. Hus och åkrar låg på sin tid vackert belägna högt uppe på Snippberget.
Alla gårdar och bosättningar i ramsan, fick för frostens skull, den högsta möjliga placeringen i terrängen. Det sägs, att potatis och korn aldrig frös bort i Snipp, och om det en vinterdag var 20 grader kallt där uppe, var det ofelbart 35 grader nere i myrlandet kring Myrheden.
Den timrade manbyggningen på Snipp revs ner, och övriga byggnader fick också skatta åt förgängelsen. Nu syns inte mycket av den tidigare öppna åkerjorden, som under 1920 - 30 talet, enligt uppgift, födde 8-10 kor och 3 hästar, och därtill 25 får och övriga småkreatur.
Det berättas, att man under välmaktens dagar på 1920-talet kunde ge sej iväg till Myrheden med upp till 40 kg smör i mesbördan.
Det berättas också, att den sista kvinna som bodde på Snipp, en hushållerska åt ägaren, inte gått ända ner till landsvägen en enda gång på 17 år. Den första gång hon gjorde det, om historien är sann, var ett måste, för då gällde det skärmbildsundersökning nere i Myrheden. Här kan man tala om att älska naturens stillhet i skog och mark.
I mitten på 1950-talet hölls auktion på hemmanet och lösöret på Snipp. En stor skara hugade spekulanter kom dit, och antikviteterna gick till höga missionsauktionspriser, men hemmanet däremot, med sina, enligt obekräftade uppgifter, minst 600 hektar skogsmark, klubbades bort för endast 9.500:-

HEJ och SNAPP
är dom två återstående i ramsan, och dom är fortfarande bebodda.
SNAPP är en prunkande trädgård inne i skogen. 1992 föddes den sjunde generationen i släkten Karlsson som då fortfarande ägde Snapp. Gårdshusen var vid mitt besök reparerade och i gott skick, och åkertegen närmast boningshusen i hävd.
I slutet på 1990- talet då anteckningarna och besöken på ort och ställe gjordes för den här krönikan, stod Snapp, enligt sagesmännen, som sommarviste och vintersportort för den Karlssonska familjens medlemmar.

HEJ slutligen,
är den enda av nybyggena som med tiden blev en verklig by. 1995uppgavs byn bestå av c:a 10 personer i fem hushåll. Rödmålade hus med vita knutar står på ömse sidor om den allmänna landsvägen, och vid vägskylten går skogsvägen in mot Basalorum. En pensionerad piskställning står vid vägkanten som hållare för byns gemensamma postlåda och affischplank.
Botaniseringen i den gamla ramsan Snipp, Snapp, Snorum, Hej, Basalorum, är en följd av forskning, och några långa dagsbesök på dom olika platserna, samt nära släktskap med personer från närområdet. En underbar och omväxlande natur möter besökaren i dessa historiska marker, med luft mättad av myggsurr och barrskogsdoft.

Text: Pär Hedberg
 

2008 07 05

Kristineberg

Den tredje upplagan av PVSB (Platser Vi Sällan Besöker) skedde lördagen den 5 juli 2008.
Avfärd skedde i höstlikt väder med en temp på ca: 13 grader Celsius. Trots detta var det ett rekordstort gäng som samlades på Statoil Degerbyn. Vid avfärden klockan 10:00 hade inte mindre än 38 personer infunnit sig på ca: 30 hojar. I vägkorset vid Boliden anslöt ytterligare närmare 10 personer från Bastuträsk, Boliden samt Finnfors.
Första stopp för en kortare bensträckare var den gamla nedlagda Uno X macken i Renström. Spekulationerna bland de närvarande om vad de utlovade 2 målen skulle vara nådde en höjdpunkt, men blott ett fåtal kunde höras säga rätt. Malå var den alenarådande gissningen, med ett förväntat stopp på campingen i Fromheden för lunch som en lika vild gissning. Att det sedan skulle bli Åmliden och kurhotellet Källan som lunchställe stod nog klart när vi sedermera vek av Malåvägen med riktning Kristineberg.
Vid rekandet fredagen före denna utflykt så sade personalen att det var bara att komma, under förutsättning att vi meddelade före avfärd antal lunchgäster. En liten klump i halsen kändes då jag vid avfärd ringde och meddelade att vi skulle bli 40 besökare. Den som svarade på Källan lät ungefär som om att detta nog skulle bli omöjligt att fixa, men vid ankomst väntade ett bord fyllt med sallader, nybakt bröd, gravad lax, sill mm. Varmrätten bestod av grillad lax med gräddfilssås. Allt detta för det facila priset av 85:- En tanke hos mig som vid arrangemang som dessa är en obotlig optimist kvarstod. ”Tänk om dom inte lyckats ordna lunchen, vilket fiasko.
En betagande skönhet är det att stå ute på balkongen till denna underligt belägna anläggning och spana ut över vidderna. Vildmarken verkligen breder ut sig kring toppen av detta berg.
När så alla hade slukat läckerheterna, och ICAÅke hade bytt blöjor på Emil var det dags att åka mot slutmålet Kristineberg. Jag ringde åter ett samtal till Tornegåden, varifrån besöken i underjordskyrkan utgår, och möttes återigen av en röst som snörptes inför antalet besökare. Till slut lät Henning Wüst, den tyske guiden på gården låta meddela att det nog skulle fixa sig på något vis, men tiden kl. 13:00 var synnerligen viktig, då ytterligare en stor grupp skulle guidas klockan 15:00.
Solen bröt plötsligt igenom och den genommulna, trista lördagen byttes mot ett strålande sådan, men fortfarande ganska kylig dag. Vi passerade Rökå, där det uppenbarligen var någon form av hemvändardag, alternativt marknad, för att ta sikte mot den imponerande vindparken som byggts uppe på berget vid Kristineberg.
Vid ankomst till Tornegården var det stor uppståndelse över dånet av våra maskiner, och folk sprang fram och tillbaka för att fotografera.
”Affe”som var färdledare, lät meddela de samlade att det givetvis inte var något tvång att åka ned i berget och kyrkan, utan det skulle bara ses som en naturlig ändpunkt på utflykten. De flesta anammade uppmaningen, och följde med ner till kyrkan, där en kvinnlig guide berättade historien bakom Kristusfiguren som sprängdes fram den 28 november 1946 av bergarbetaren Johan Olofsson.
Efter det att själen fått sittskulle givetvis kroppen ha lite av det goda, så det blev utsökt fika i den lilla cafeterian som ligger i anslutning till kyrkan, för att sedan övergå till en guidning kring hur gruvarbete har gått till, och hur det idag går till.
Efter bussning upp ur gruvan var det fri hemfärd, med fri fart för de tillresta.
Eftersom denna PVSB gav ett sådant positivt deltagarantal, ser jag som arrangör fram emot nästa besök på en plats vi sällan besöker.

”Affe”

2006 07 29                                                      

Adak

Så var det då den 29/7- 06 dags för den andra upplagan av PVSB, dvs. Platser Vi Sällan Besöker. Kompassriktningen var denna gång ställd mot inlandet, och den forna gruvmetropolen Adak. Vi skulle där besöka den gamla biografen Saga, där filmen Easy Rider var beställd och skulle visas för de stora massor av hojåkare som skulle komma från Skellefteå med omnejd. Givetvis var SVT tvungen att sända filmen dagen efter den blev beställd, men sånt är livet, har det visat sig.

Tyvärr visade det sig att denna lördag nog var den för folk i gemen den mest upptagna lördagen på året. Motorutställning i Lycksele, chopperträff i Robertsfors, seniorträff i Malå, bröllop, begravningar, 50-årsfirande, 60-årsfirande, ja det fanns inget slut på påhittigheterna för att inte vara med.

Nu samlades tillslut 20 tappra själar i korset i Boliden, för vidare färd mot Adak. Ett stopp gjordes i tätorten Lillholmträsk, innan vi anträdde centrumparkeringen i Malå, där ett besök gjordes på den lokala Sibyllamacken. Troligtvis höjdes omsättningen med ett par 100% denna dag, då personalen såg outsägligt stressade ut av de horder av "bikers" som plötsligt strömmade in i lokalen på sin jakt efter flottbomber.

Väl tillbaka på parkeringen underhölls vi sedermera under en lång stund av en lokal yngling, som på sin 50SS åkte i cirklar runt oss med tjutande bakdäck i varje hörn av parkeringen. Tillslut var ynglingen så till sig av den uppståndelse han skapade bland oss, att han höll på att krocka med en snabbt farande lokal raggarVolvo.

Väl i Adak visade samhället sig vara bra mycket större än jag trott. Här hade nog varit livat i holken på den tid som gruvan stod på sin topp. Sagabiografen låg lite bakerom, men var ingen svårighet att finna, då skyltningen var utmärkt. På plats väntade kaffe och varma mackor, så det var inte utan att buken var välfylld inför den 90 minuter långa föreställningen.

Biografen Saga är ju ett kapitel för sig. Den ägdes och drevs av den i samma byggnad boende Östen Dahlberg och hans fru Edit. Biografen användes från invigningen 1945 även till bröllop, danser, skönhetstävlingar mm.

I mitten av 70-talet flyttade familjen, och lämnade allt stående som det var, förutom filmduken, som av någon anledning följde med familjen vid flytten. Huset och biografen blev så stående under 30 år, utan åverkan!!!! eller annan form av förstörelse, när den på slutet av 90-talet återöppnades.

Biografen är idag en del i Guldriket, och drivs av Sagabiografens Intresseförening.

Föreningen ska ha ett stort tack för det fina bemötandet jag fått under planerandet av denna den andra PVSB.

"Affe"

2006 07 01

Den 1:a juli 2006 ökades strängarna på Tisdagsträffens lyra, när man för första gången genomförde en körning under epitetet Platser Vi Sällan Besöker (PVSB).

Samlingsplats den första gången var Statoilmacken i Burträsk. På lördagsmorgonen kl. 10:00 samlades denna den första gången 17 personer på 13 fordon. En siffra som var lite av en besvikelse, men ändock kanske förståelig, då ju vädret kanske hellre bjöd till sommarsugebesök och bad, än besök av gamla orter som inte är speciellt kustnära.

Den första orten som vi skulle besöka (som man sällan besöker) var Ekträsk. En gång en blomstrande liten by med järnvägen samt skogen som de stora näringarna. Idag en ganska tragisk byhåla, där en del hus håller på att falla ikull av tidens tand. Ett fåtal bofasta gjorde allt som stod i deras makt i ett försök att verka som att dessa motorcyklister som stannade på orten, och drack medhavt kaffe, egentligen bara var luft. Vi fanns helt enkelt inte till.

Större uppståndelse var det då 10 km. tidigare, då vi stannade till i Storsävarträsk, där byn blivit utsedd till Årets By????

Här fanns det en 6 meters tårta att mumsa på för den som så ville, men vi tänkte på kallorierna, och åt lite varm korv med bröd istället. Vid detta stopp var de flesta i denna by överens om att vårt besök nog tillhörde ett av årets verkliga "happenings".

Efter avfärd från Ekträsk, anträdde vi den sagolikt fina vägen som numera förbinder denna by med metropolen Åsträsk.

Här stannade vi till för fotografering samt provlyftning av järnvägsslipers.

Nytt stopp blev det sedermera i Bastuträsk, den av dessa träskorter som klarat tidens tand bäst. Några passade på att gynna den lokala bensinhandlaren, tillika lanthandeln, genom att fylla på tanken inför den avslutande sträckan över Holmträsk. Denna lilla by mitt ute mellan ära och redighet passerades egentligen innan någon begripit att vi var i byn som sådan. Jättefin grusväg ledde oss så till slutmålet, dvs. Cafe Loket i Kusfors, som bjöd till med utmärkta räkmackor, och som Jonas sade

-Förbaskat gott kaffe för att vara på ett sådant häringa cafe.

Dagen led mot eftermiddag och "Affe" tackade de som velat vara med denna den första gången av PVSB.

Det lär nog bli flera gånger, av de nöjda deltagarnas återtack till färdledaren.